Efter flera månader av oplanerad bloggpaus över sommaren känner jag att det både för min egen skull och för Veras skull är dags att skriva av sig lite om de senaste månaderna och hennes utveckling så vi inte glömmer till hon blir större. Vi har haft en sommar tillsammans alla tre då Daniel på började sin föräldrarledighet i midsommarhelgen och jag skall börja jobba i mitten på september. Senast jag skrev var hon ca 9 månader, vi delammade på kvällarna och vi trodde nog att hon stod i startgroparna för att börja krypa.
Motorik
Gällande krypandet hade vi fel, för det var hon inte intresserad av. Istället kom en period med mycket frustration från Veras sida eftersom hon gillade bäst att ta sig fram gåendes, men med hjälp av att hålla mamma i handen eller alternativt bli buren. Att ta sig fram själv var inte aktuellt och hon behövde mycket sällskap på golvet hela dagarna. Stegvis började hon ta sig fram längs möbler och väggar men så fort hon ville gå mellan möbler skrek hon för att hon ville ha någon att hålla handen. När farmor och farfar var barnvakt när hon var 10 månader sa de att hon hade krypit, men det dröjde länge innan vi såg något av detta igen förutom några enstaka krypsteg då och då. Hon ville bara stå upp eller gå i gåstolen. På öppna förskolan satt Vera lugnt kvar på rumpan i mitten på mattan när de andra barnen kröp iväg och lekte. Bara hon fick en leksak eller någon som pratade med henne där var hon nöjd med att bara leka själv. Här kommer lite bilder på hur den tiden såg ut. Vera runt möbler och knallar runt med hjälp av lära-gå-vagnen
Fredag innan midsommar jobbade Daniel sin sista dag och på midsommarafton gick hon några steg mellan mamma och pappa. På midsommardagen var jag den som gick upp med Vera på morgonen och hemma hos morfar chockade hon genom att bara släppa taget från möblerna. Och för att ta sina första egna steg gick hon väldigt kontrollerat. Hon stannade upp och grejade med något och gick sedan vidare och stannade till igen om hon såg något som intresserade henne. Och efter den dagen har jag inte varit speciellt orolig för att hon skall ramla, utan det var som att det lossnade på bara några dagar. Efter att hon började gå själv upplever jag att hon har lättare att underhålla sig själv och det är fullt fart på denna tjejen verkligen. I någon vecka behövde hon hjälp med att ta sig upp från golvet om hon satt på rumpan men snart kunde hon ställa sig upp själv. Kryper gör hon fortfarande extremt sällan.
Dock stod hon på näsan vid ett tillfälle i sommar på betongen utanför morfars hus. Hon slog i näsan och pannan. Det är läkt nu, men vi får se om hon eventuellt får lite ärr på näsan. Hoppas de försvinner! Jag gissar att detta inte är sista gången hon får skapor..
Social
Jag upplever Vera som extremt social och hon skriker ofta av glädje när hon ser andra barn. Lite större barn är extra spännande och hon springer snabbt efter. Hon är även nyfiken så fort vi har besök och skall hälsa och komma upp i famnen på nya människor. Ändå upplever jag henne inte som gränslös eftersom hon har bra koll på var mamma och pappa är. Vi märker att hon behöver stimulans av andra människor och att gå och leka i lekparken kan vara en bra utflykt för dagen.
Sömn
Förutom att hon ofta lagt sig alltför sent på kvällarna under sommaren har sömnen fungerat bra. Hon sover hela nätter och vaknat vid 8 på morgonen i princip hela sommaren. Sedan ett par veckor har vi verkligen jobbat på att få henne i säng tidigare med varierande resultat. Nu märker vi att hon vaknar lite tidigare men ändå inte innan 7. Jag föredrar att hon lägger sig tidigt och vaknar tidigt, så det skall vi jobba på. Förmiddagsvilan är ett måste och för det mesta blir det en vila även på eftermiddagen. Det är tyvärr eftermiddagsvilan som tenderar att bli alltför sent på dagen som gör att vi inte får henne i säng så tidigt som vi hade velat. Hon har en tendens till att vilja ha fötterna utanför spjälsängen när hon sover 🙂
Läggning
Somna själv i sin säng är bara att glömma. Hon somnar i våran säng med och ligger och kramas med mamma innan hon somnar. Det är fortfarande jag som lägger henne på kvällarna. Daniel testar såklart ibland med varierande resultat. Men just när hon lägger sig är hon VÄLDIGT mammig. men att lägga henne om hon inte är tillräckligt trött är dömt att misslyckas. Läggningarna kan ta onödigt lång tid och massa tålamod behövs då ställer sig upp i sängen, sätter sig upp, eller kryper runt. Ibland ger jag bara upp så får hon vara uppe en stund till. Detta behöver vi förbättra och jag har ingen aning om hur. Dessutom behöver pappa lägga henne oftare. När hon somnat i vår säng lyfter vi över henne i spjälsängen.
Prat
Oj, Där, Tack säger hon vid rätt tillfällen. Mamma säger hon, men inte alltid bara till mig utan ibland även till pappa och biland även när hon vara bill att någon skall ta henne. Tack säger hon ofta när man ger henne något och de är ju bara hur gulligt som helst!! Hon säger vov, och mjau när vi pratar om hund och katt. Pappa säger hon ibland, men när man frågar var pappa är pekar hon och säger ”där” till rätt person. Även om vi frågar om mamma så blir det rätt. Hon kan visa lampan och pekar på lampan och frågar vad är det så säger hon ”paa” Hon säger nej och svarar ofta med att säga Nje och skakar på huvudet när vi frågar om hon vill ha något som hon inte vill. När hon går mot saker hon inte får kan ibland stanna till och titta på mig, peka på det hon inte får och nicka nekande på huvudet och säga ”nej, nej” Jag har fått berättat för mig mig att hon sagt ”morfar”, (han är en stor favorit) men jag hörde inte det. Men idag satt jcg och laddade in bilder i datorn och bildspelet stannade till/fastnade på en bild på min pappa. Jag ser att Vera tittar på datorn, pekar och plötsligt hör jag sakta moo-faa. Det var ju verkligen mitt i prick… Jag kan säga *får mamma nappen* och hon kommer då fram till mig och ger mig nappen hon haft i munnen iaf 8 av 10 gånger. Ibland vill hon inte bli av med nappen och då har hon ibland tagit ut nappen ur munnen, håller den i handen, tittar på mig nickar nekande på huvudet och säger *Nej*, och stoppar in den i munnen igen.
Men vi märker även att hon skriker, bara höga gälla ljud, och pekar när vill något so hon inte kan kommunicera. Skriken är höga och kommer mycket och ofta. Inte gråt, utan skrik som kommer eftersom hon inte hittar något annat sätt att kommunicera att hon vill något. Dessa skriken kan vara oerhört jobbiga.
Mat
Vi slutade delamma när vera var ca 9 månader och det berodde helt enkelt på att mjölken sinade och hon blev mest sur för hon inte fick så mycket tuttemjölk som hon ville ha. Innn sommaren gjorde jag främst barnmaten själv och jag försökte att krydda ordentligt med kryddor som var fria från salt. framförallt för att jag ville att hon skulle vänja sig vila olika smaker och inte vara rädd att testa något nytt. Så chillikryddad mat var inga konstigheter. I sommar har det dock blivit främst brukmat. De har säkert superbra näringsämningen men smakmässigt upplever jag att smakar ju i princip likadant allihopa. Nu försöker jag få henne att äta mer och mer av samma mat som vi äter. Nu är hon plötsligt superkänslig för nya smaker och vill mest äta macka, frukt och burkmat. Typiskt. Ja, allt kan ju inte gå som man planerar 😉 Oftast äter hon bra, men iblan har hon dåliga dagar. jag blir inte orolig för hon väger hela 11,6 kg och är 77 cm lång enligt 1 årskontrollen. Och stora lass är det som hamnar på pottan i snitt två gånger per dag, vilket gör att jag inte är orolig att hon skulle äta för lite iaf 🙂 Hon äter lite själv med skeden men hon kladdar en del och jag brukar sitta med en extra sked och lassa in lite mellan hennes egna tuggor.
Pottan
Jag känner ju till Veras rutiner och sedan länge har jag ju satt henne på pottan direkt efter sömn eftersom det är då hon som regel gör sina största behov. Jag ser ju tydligt när hon skall bajsa om det händer däremellan och då har jag satt henne på pottan. Sedan Daniel gick på ledighet vid midsommar har hon bajsat i blöjan endast tre gånger. Allt annat har hamnat i pottan eller i toaletten. Numera tittar hon med smala ögon på mig om hon är på väg att vilja basja för att få min uppmärksamhet. Hon signalerar inte alltid lika tydligt till Daniel och två av gångerna hon lagt det i blöjan har varit när hon varit själv med pappa och den tredje gången var när vi var iväg och inte hade möjlighet att erbjuda henne pottan. Kiss ser vi inte lika tydliga signaler på och det gör hon på pottan när hon får sitta där, men det händer nästan lika mycket i blöjan. Hon har fått gå mer och mer blöjfri och senaste månaden har hon kissat på golvet ett par gånger. Då har hon direkt börjat gråta och den senaste veckan inbillar jag mig att hon vid två tillfällen visat mig att hon vill till pottan även när hon skall kissa. Detta är inte fråga om någon potträning över huvudtaget. Vera får gärna ha blöja till hon är tre eller längre om hon vill och vill hon inte sitta på pottan så springer hon iväg och struntar vi i det. Men att erbjuda henne att sitta gör vi och det är hon nödig så gör hon det hon behöver märker vi och det ger ju resultat.
Prickar runt munnen
De senaste veckorna har Vera fått prickar runt munnen. Först trodde jag att det var nappen och att det berodde på funkt under nappen. Men senare såg jag mer och mer att det blommar upp mer när hon ätit är som om hon vore överkänslig mot något. Jag har försökt att identifiera vad, menjag ser ingen skillnad på om hon ätit leverpastejsmörgås, päron, mat med tomat eller något annat så jag hittar inget samband. Vi försökte fråga om detta när vi var på ettårskontroll igår, men det känns inte som vi kom vidare med det alls. Jag försöker förstå och hålla rent.
Tänder
Vera har inte fått några nya tänder i sommar. Hon har fyra uppe och två nere och det känns som hon haft i evigheter. Även om de kom nog allihopa när hon var 7-9 månader 🙂
Bad
Sommaren har varit varm och det i sig har vi inte upplevt som något problem. Vi har hållt oss i skuggan. Dock har Vera inge varit överförtjust i att bada
Vera 1 år
vera har fyllt år och vi har haft kalas på Smögen
Att börja jobba igen
Vi har haft en mycket fin sommar och jag är tacksam att vi fått vara lediga tillsammans. Nu är det bara ett par veckor kvar till jag börjar jobba och det är med dubbla känslor. Men jag försöker framförallt tänka att nu är det Daniels tur att uppleva detta fantastiska att vara föräldrarledig hemma själv med Vera. jag märker att hon sedan i sommar behöver väsentligt mer stimulas soscialt än tidigare så det har han ju en utmaning i att komma iväg och hitta på saker. Men jag kan trots allt inte komma ifrån att jag är lite, lite avundsjuk på Daniel som skall få vara hemma. Själv tycker jag nog det skall bli lite kul att komma iväg och göra något annat ibland, men såklart är jag lite orolig för att Vera skall sova när jag kommit hem mm. Förhoppningsvis får jag uppleva att vara hemma igen någon gång. Planen är att jag skall gå ner i tid när Daniel börjar jobba igen och det känns ju bra iaf 🙂
bohusgranitochmaneter 